12
något som jag tycker är intressant är hur folk ser på mig, alltså inte glor liksom utan mer vad dem ser när jag berättar att jag är från sverige. vilket jag ofta gör, vilket förvånar mig också.
ska förklara. när jag kom hit trodde jag att jag skulle försöka blanda in mig så mycket som möjligt. försöka få den rätta amerikanska dialekten, se ut som jag bor här och ja, inte vara så svensk. men det är fasen svårt. jag har kommit på mig själv att alltid presentera mig (eller om någon annan presenterar mig) så är jag "anna, from sweden" eller "anna, the swede". sitter och läser svenska böcker, lyssnar bara på svenska artister och pratar mycket om sverige. det blir väl så antar jag, men det är rätt intressant hur det kan ändras från att vilja blanda in mig och inte vara svensk till att bara ha sverige i tankarna.
när jag berättar att jag är från sverige så lyser folk oftast upp. man har en släkting därifrån, eller tycker att alla människor (ALLA) är så vackra i sverige eller så har man alltid velat åka dit. mm-hm
folk blir så himla intresserade och vill stå och prata i timmar. några har svenska kompisar som dem vill att jag ska träffa osv. lite roligt att jag inte är anna som person utan anna som nation. man kanske inte kan säga så, men ni fattar! jag är inte anna utan jag är sverige - som grädde på moset är jag blond, blåögd och rätt lång. EN VIKING!!
vet inte, men det kanske är någon hemlängtan kanske. eller ett "anna, kom ihåg ditt ursprung!"- sak?
detta var inget sammanhängande över huvudtaget, maked no sense heller förmodligen men det är mina tankar och min blogg så AHA jag gör vad jag vill!! mohaha
